Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Lucy Wildheart – från dansgolvet till boxningsringen!

Lucy Wildheart gick Kulturamas 2-åriga dansutbildning och har därefter gjort en storsatsning på en karriär som proffsboxare. Sedan ett år tillbaka är hon bosatt i England för boxningens skull och i den här intervjun berättar hon om hur dans och boxning varit en perfekt kombination för henne!

Hur vill du gå vidare med dansen efter examen från Kulturamas dansutbildning?

Sista året på Kulturamas dansutbildning blev mitt dittills bästa år i livet, både som dansare och som boxare. Jag kom till Kulturama och "trodde" att jag kunde dansa men med tiden och den intensiva utbildningen insåg jag att jag faktiskt kunde dansa. Dans är mer än bara steg och perfektion. Perfektion handlar om hur du själv ser på saken. Dansen har en stor plats i mitt hjärta och jag har stora drömmar om att i framtiden jobba koreografiskt men också att vidareutbilda mig till pedagog för att kunna sprida kärleken i dansen till unga dansare som verkligen vill utvecklas stort. För mig finns inga begränsningar och jag tror på att göra det omöjliga möjligt. Lycka!

Hur länge har du boxats och hur känns det att nu ha inlett en proffskarriär?

Kampsport har jag tränat i 17 år nu, ren klassisk boxning i sex år. Jag började tävla direkt som amatör, i början framförallt internationellt. Jag tävlade också för landslaget innan jag beslutade mig för att satsa mot en professionell karriär. Det är stor skillnad mellan amatör och proffs – proffsstilen är mer min typ av boxning och det som intresserar mig. Åren före min stortsatsning gjorde jag ett stenhårt jobb – med ett leende på läpparna – både i danslokalen och i ringen, i löpspåret och i gymmet – för att bli så "perfekt" som möjligt inför vad som komma skulle.

På vilket sätt har du glädje av att kombinera dans med boxning?

Boxning och dans ger mig samma spännande känsla. Dansen har hjälpt mig med styrka, explosivitet, rörlighet och rytm i ringen, och vice versa. Men att kombinera 15 dansklasser med 8-10 övriga pass på en vecka som jag gjorde under utbildningen, var en tuff utmaning, som jag de facto klarade av och det stärkte mig. Men jag gjorde heller inte något annat än att träna, äta och sova. Som dansare har man alltid ont någonstans eller träningsvärk eftersom vi pressar våra kroppar till det yttersta varje dag, detsamma gäller boxningen – vilket gör att det varje morgon är en pina att krypa ur sängen. Men eftersom jag tror på fysisk aktivitet framför stillasittande och på att ständigt våga utmana sig själv – så svarar kroppen och blir starkare inför nästa gång.

Kulturamas lärare betyder något speciellt för dig, berätta!

Ja, jag vill avslutningsvis passa på att tacka våra fantastiska lärare på Kulturama, de bästa i landet, som gjorde Kulturamas dansutbildning värd att vakna till varje dag. Det är något speciellt med er. Idoler har jag aldrig haft förrän jag började studera dans på heltid.

Hårda smällar och höga kickar!