Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Från Kulturama till Eurovision Song Contest

Låtskrivarna Joy Deb, Linnea Deb och Anton Malmberg Hård af Segerstad, alla f.d. Kulturamastuderande, är låtskrivarna bakom Måns Zelmerlövs vinnarlåt Heroes. Vad minns Joy och Linnea från Kulturamatiden? Och har de några tips till de som studerar här idag?

Kommer ni ihåg hur det var att vara studerande på Kulturama?


Linnea & Joy: Ja o ja, det var jättekul!
Joy: Jag var ganska blyg och anonym som person så för mig var Kulturma nytt och stort.
Linnea: Och jag hade flyttat upp till Stockholm från Gotland redan när jag var sexton så för mig var det så häftigt att träffa människor som ville samma sak. Joy och jag startade ett band och vi hade replokal här och...
J: ...och vi träffades här på Kulturama!
L: Just det.
J: Bara det. Det är det största av största.
L: Ja, det var grymt. Sedan minns jag också att jag tog för mig en hel del när jag gick här.

Hur då tog för dig?

L: Nämen om jag skulle göra en låt så satte jag ihop ett dansnummer, fast jag inte är dansare. Jag tog liksom för mig av allting och det kunde nog reta en del men jag tänkte hela tiden att jag vill det här och då struntar jag i vad andra tycker. Jag var absolut inte elak eller så, men vi var kanske tre personer i min klass som tog för oss lite mer och vi håller alla tre på med musik idag.
J: Jag var totala motsatsen. Väldigt tyst, blyg och märktes inte alls. Jag var väl egentligen inte bäst på någonting...
L: ...men du var stabil och det är också någonting.
J: Jag har aldrig gnällt eller så, utan jag fick ut precis det jag ville av utbildningen. Jag var här och övade...
L: ...och du övade mycket!
J: Jo, jag försökte och det gjorde mig fokuserad. Jag var inte den vräkigaste, coolaste...det är jag kanske inte än idag. Så jag tror att man vara både framåt eller blyg som person när man går en sådan här utbildning.

Vad gjorde ni efter Kulturama?

J: Jag studerade till ljudtekniker och satsade mer på musikproduktion, att få jobba i studio och producera musik
L: Och jag hakade på. Vi började skriva musik och producera och var ute och gigade. Jag hoppade också på en turné med olika artister och började sjunga in en mängd demos i studios. Men när jag var på turné med Ace of Base och vi var på ett stort gig i Ryssland, jag tror det var runt 30.000 i publiken, och alla var så uppåt och wow kände jag själv: Nej, jag vill inte det här. Jag hade bara ångest av att gå upp på scen och då kom jag på att jag skulle skriva låtar istället.
J: Du har ju alltid skrivit. På Kulturama skrev och framförde du låtar på uppspel och sedan startade vi förstås vårt band. Men det var kanske efter att våra barn föddes som vi bestämde oss för att nu satsar vi på det här.
L: Ja, när vi jobbade med Ulrik Munthers skiva sa jag upp mig från mitt deltidsjobb och sa att nu får det bära eller brista.

Och så bar det!

J: Jomen det har varit en lång process. Vi har skrivit låtar sedan början av 2000-talet och fick vårt första förlagskontrakt 2004, så vi har skrivit, skrivit, skrivit....
L: ...och kämpat. Jag kommer ihåg att folk sa till oss när vi var yngre: "Ska ni inte gå ut i helgen?". Men vi satt alltid i studion och skrev svindåliga låtar. Vi var inte alls bra men vi harvade och harvade och till slut började det lossna lite, när vi jobbade med Ulrik. Och man kan säga att det är mycket tack vare Melodifestivalen som vi kan göra det här på heltid. För efter Ulrik jobbade vi med Robin Stjernberg och vann tävlingen med låten You och efter det fick vi bra möjligheter.

Hur var det i början, när ni skulle knyta kontakter?

J: Det är också en process. I början när vi jobbade med annat startade vi med att kontakta olika skivförlag, som sa nej till oss förstås. Men vi lyckades väl tjata till oss något möte.
L: Ja, jag ringde nog till 20 olika förlag och sa att jag tar med mig en korg med fika, vad vill du ha? Och vi fick väl komma till en snubbe som dissade varenda låt vi hade. Men jag tror att det sporrade oss att gå vidare.
J: Absolut, för just när det händer blir man kanske lite sur och tänker att "de fattar ju ingenting!". Men, de hade rätt!
L: Ja, de hade rätt.
J. Alltså, det var inte dåligt det vi gjorde men låtarna var inte riktigt där.

Men blev ni inte nedslagna?

J: Nej, men vi ville bevisa att de hade fel. Alltså, vi uppskattade verkligen alla som tog sig tid att prata och lyssna på oss, det har vi alltid gjort. Men vi ville såklart bevisa att de hade fel - att vi visst kunde skriva musik.
L: Och eftersom jag sjöng in mycket demos lärde jag så småningom känna producenter, skivbolagsfolk och artister. Det tror jag har hjälpt mycket. Jag sjöng jämt in demos och började med att göra det gratis, sen kunde jag ta en femhundring och så småningom sjuhundra och så vidare. Många av de kontakterna vi fick då har vi samarbeten med idag.
J: Jomen du har alltid varit bra på att sjunga och speciellt på skiva eller inspelning för det är en helt annan grej än att sjunga studio och live. Det är totalt olika.

Berätta, vad är det för skillnad?

J: Alltså live handlar det mer om överlevnad, om att man ska sjunga bra. Men i studio är det mycket tydligare....
L: ...det är svårare att ha ett uttryck i studio, svårare att få till nyanserna...
J: ...precis, i studio kan en sångare få höra: "Kan du låta mer glad?"

Att arbeta med olika samarbetspartners, kan ni berätta lite om det?

L: När vi skriver med nya människor börjar jag alltid en session med att säga att vi måste ha roligt. För har man inte kul när man sitter och skriver en låt blir det ingen bra låt. Det är nummer ett. Och nummer två är att det måste vara en person som du funkar bra med. Jag har suttit med folk, där man har känt efter ett tag att "shit, det här klickar inte" och ändå har man försökt pressa ur sig en låt. Så jag skulle säga att samarbetet är det absolut viktigaste.
J: Jag tänker också att det finns olika typer av samarbeten. Att vissa kan vara rent taktiska. Som till exempel att man skriver med en person som kanske har en fot inne någonstans, och att chansen att få med en låt i ett projekt är större då.
L: Sedan tycker jag också att man måste sätta sitt eget ego åt sidan, oavsett vad det gäller. Att det inte handlar om mig och mina melodier utan om vad som är bäst för produktionen.
J: Jag kan faktiskt ta ett litet exempel med Måns (Zelmerlöv) som vi jobbade med nu inför Melodifestivalen. Han valde att sjunga vår låt trots att han hade några egna låter som han skulle skicka in. Men när han fick höra Heroes valde han att lägga sina egna låtar åt sidan. Och det här har han själv sagt och gått ut med och det tycker jag är tufft. För Måns är en väldigt bra låtskrivare men just den här gången råkade vi ha "låten" och då valde han att låta den gå före sitt ego.
L: Ja, han har säkert åsikter om Heroes som låt men har valt att inte göra några anspråk. och det har jag en väldig stor respekt för.

Hur viktigt skulle ni säga att det är att kunna sjunga eller spela ett instrument?

L: Det beror nog på vilken artist eller låtskrivare man vill vara. När jag gick på Kulturama kompade jag mig själv på piano. Men när jag träffade Joy lärde jag mig Logic och sedan dess har jag inte spelat någonting! Det är så lätt att gå in och köra en treklang och redigera eller editera. Så jag är absolut inte virtuos på något instrument. Jag har min röst och du Joy är trummis från början, så egentligen är ingen av oss instrumentalist på det sättet, förutom på trummor då.
J: Men vi har ändå gått igenom musikteorin så jag kan och vet hur det funkar.
L: Men vi skulle nog inte sätta oss bakom Måns och köra Heroes med piano och gitarr.
J: Nej, inte idag. Men när vi gick här på Kulturama hade vi gjort det. Men det viktigaste är inte att vara bäst på ett instrument.
L: Nej, det är att ha en idé.

Var hämtar ni själva inspiration och idéer ifrån?

L: Billboard. Billboard. Billboard.
J: Vi har hela tiden haft som mål att få jobba utomlands och tack vare Melodifestivalen kan vi göra USA-resor, och där har vi även fått ut ett par låtar. Så det är inspiration bara att få komma till Los Angeles och vi är skitpeppade på att få jobba mer där och stanna längre. Bara att få komma till de studios man känner till, och att få träffa artister och folk är inspiration. Och så Billboard förstås, där vi faktiskt har haft med en låt. För ungefär två år sedan la jag faktiskt Billboardlistan som bakgrund på min dator och, det här kanske låter jätteflummigt, men jag tror faktiskt att det är bra att sätta upp sina mål så där, att låta det undermedvetna få jobba.
L: Ja, vi gjorde en lista för kanske tio år sedan där vi skrev ner vad vi ville göra. Och mycket av det vi skrev på den har slagit in. Vi ville göra ett album. Det gjorde vi med Ulrik Munther. Vi ville vinna melodifestivalen....
J: Va, står det så?
L: Yes.
J: Förlagskontrakt var ett annat mål.
L: En annan sak som jag tänker på, rent inspirationsmässigt, är att jag tycker om att jobba utifrån ett koncept eller en titel när jag ska skriva en låt. Har jag en titel är det mycket lättare att komma igång med en historia. Det kan vara något som någon har lagt upp på Facebook eller något jag läst i en tidning, en film vi sett eller något liknande.

Har ni någon drömartist ni skulle vilja jobba med?

J: Många.
L: Min drömartist just nu är Rihanna, men hon är svår att få till. Vi var faktiskt på ett Rihanna-camp i USA och ytterligare ett här i Sverige. Men det är sjukt svårt att få till det med rätt text och så.

Ett Rihanna-camp, vad innebär det? Är det skivbolaget som sätter ihop ett sådant?

J: Ja precis. Man kan säga att det är som ett intensivt träningsläger dit de bjuder in olika personer och där du får nya kontakter. Det är lite som speed-dating kan man säga. Fast här får du prova på att samarbeta med olika människor. I förra veckan var vi till exempel på ett J. Lo Camp, där vi var ungefär sju studios som arbetade parallellt under fyra dagar, vilket kanske betyder att det kommer fram en fyrtio, femtio låtar under de dagarna. Men sedan kanske artisten bara plockar en eller två av dem.
L: Det som är bra med de där campen är att även om man inte kommer upp med den bästa låten så kan man fatta tycke för nya samarbetspartners. Det är som jag sa tidigare, att det måste börja med att vara roligt. Det har nog varit den röda tråden i våra karriärer: att vi måste vara trevliga och att vi ska ha kul.
J. Ja, det är faktiskt ett väldigt bra tips! Ett annat tips är att försöka analysera varför en låt, artist eller gitarrist är bra. Inte för att man ska kopiera men jag brukar säga att man ska jämföra sig med där man vill vara.