Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Kulturamas musikalartistutbildning satte Rasmus Mononen på prov!

Rasmus Mononen gick Kulturamas musikalartistutbildning 2007-2009. Idag arbetar han som musikalartist och har medverkat i musikaler som The Phantom Of The Opera, Billy Elliot, West Side Story och Doktor Zjivago. Om somrarna återvänder han dock till skånska Beddinge, där han sedan 2015 driver Lilla Beddinge Teater tillsammans med sin sambo och syster.

Varför valde du Kulturamas musikalutbildning?

Efter gymnasiet letade jag efter en utbildning där jag skulle kunna utvecklas som skådespelare och få lära mig att dansa. Jag visste att jag ville bli musikalartist men hade ditintills bara lagt ner tid på sången. Och trots att jag hållit på med teater sedan tidigare, hade jag inga direkta verktyg eller redskap som jag kunde använda mig av.

Kulturama var en av de få som kunde erbjuda mig en utbildning utan att jag kunde allt det där andra. Sedan var nog också lite sugen på att flytta upp till Stockholm.

När jag väl började på Kulturama så var jag livrädd, och sedan är det nästan som att jag inte minns vad som hände under de två år jag gick. Jag fick gå all-in och måste nog säga att jag aldrig har blivit så satt på prov som under mitt första år på Kulturama.

Hur då?

Det var flera saker. Det ena var att jag så himla gärna ville och inte kunde finna mig i att någon skulle säga att det inte var bra. Så jag var tvungen att se till så att det blev bra. Jag förstod till exempel ganska snabbt att jag är rätt kass på att dansa. Men jag gav mig fan på att jag inte skulle låta mig besegras av det, så jag övade och kämpade.

Och när det gällde sångteknik. Vi trodde nog allihop att vi kunde sjunga, men det kunde vi inte. Inte sångtekniskt, för att hålla alltså. Vi visste hur man sjöng snyggt men hade ingen grundteknik att ta det ifrån. Och när jag säger vi, så låter det som att det inte fanns någon som kunde sjunga. Och nej, det fanns nog ingen som hade den rätta grundtekniken. Kanske någon enstaka. Men överlag var de flesta av oss alldeles för gröna sångare. Så därför blev all undervisning viktig. Från interpretation till stil & form och så vidare.

Efter Kulturama gick du Artisten, musikalartistutbildningen på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Hur tog du steget dit?

Efter Kulturama tänkte jag att jag aldrig kommer att bli musikalartist. Världen kändes så gigantisk och jag så liten. Hur skulle det bli någonting av det här? Jag hamnade i ett slags vacuum och funderade på vem som skulle kunna hjälpa mig vidare. Så jag pratade med Thomas Sundström, som undervisade i gestaltning på skolan, och han i sin tur berättade att regissören Georg Malvius sökte praktikanter till Les Misérables på Åbo Svenska Teater. Jag gjorde en audition och både jag och en klasskamrat fick jobb där och bara att få vistas i den världen, i samma forum som andra musikalartister och se hur de jobbade, tog mig närmare målet på något sätt. Sedan var det några av killarna i ensemblen som tyckte att jag skulle söka till Artisten, scenskolan i Göteborg. Så jag började förbereda mig. I åtta månader! Sedan sökte jag.

Du har hela tiden drivit egna projekt parallellt med dina musikalengagemang. Berätta!

Jag förstod nog inte hur mitt egna konstnärskap skulle färgas i mina produktioner förrän efter min utbildning. Att jag kan ta ansvar för mina produktioner på ett konstnärligt sätt så att det känns som att det kommer från mig. Sedan 2015 har jag drivit sommarteater i Lilla Beddinge, tillsammans med min sambo och syster. Vi upptäckte att det fanns ett sug efter teater i området så vi gjorde en riktig teater av en lada. Med servering och alkoholtillstånd, ordentligt med personal och med en scenograf, koreograf, ljud- och ljusdesigner.

På Lilla Beddinge har jag rollen som regissör och den första sommaren satte vi upp Hitchcocks De 39 stegen och i somras gjorde vi musikalkomedin: I love you. You're perfect. Now change! (översatt till Tills döden skiljer oss åt).

Jag försöker att analysera både vår publik och oss själva. Vad kan vi göra rent tekniskt, ekonomiskt och vad kan vi få licens att göra. Och nu har vi byggt upp en bas så till nästa sommar hoppas jag att vi kan göra något lite mer annorlunda.

Avslutningsvis, har du något tips som du vill dela med dig av till de som liksom du vill in i branschen?

Det jag säger nu är helt sant även om det låter väldigt enkelt. Men om du bara härdar ut och fortsätter så kommer du att bli musikalartist, eller vad du nu vill bli, till slut. Men det går inte att tänka att du ska göra något annat så länge. Du måste vara beredd på att offra, vad det nu är...fritid, tid som du skulle kunna lägga ner på att arbeta med annat, och faktiskt göra det som är musikalartisteri och skådespeleri.

Sedan är det mindre viktigt vad du gör. Men att hålla igång. Göra dina egna grejer medan du söker jobb. Kanske jobba som statist, helt enkelt försöka vistas i den miljö du vill vara i. Sedan måste man naturligtvis bli bättre på allting också, på att sjunga, skådespela och så vidare. För så här är det. Ju mer tiden går desto färre är ni kvar. Och ställer du frågan "När gav du upp?" till en musikalartist eller skådespelare kommer de svara "Jag gav inte upp. Jag fortsatte. Tills det gick."

Sedan skulle jag vilja ge ett tips till. Och det är att försöka hitta en person som du kan ha som mentor. Jag har själv haft extremt stor nytta av mina mentorer. De blir någon slags spegelbild av något som ligger långt, långt framför en. Det ska inte vara någon som du jobbar med eller någon som själv är på väg in i yrkeslivet utan en person som har sett allt det där som du kommer att få se. Jag har själv tre mentorer, tre lärare som jag lärde känna på Kulturama och som har betytt oerhört mycket för mig och det är: Inger Lindholm, Thomas Sundström och Lennart Forsén.

Porträttfoto: Daniel Wirgard