Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Lisa lockades av tillgången till analogt fotografi

Lisa Grip gick två år på Kulturama Fotoskola. Direkt efter utbildningen kom hon 2012 in på kandidatprogrammet för fotografi på Akademin Valand i Göteborg.

Lisa Grip Foto Utbildning (liten bild)

Vad fick dig att välja fotoutbildningen?

För att det fanns ett labb/tillgång till analogt fotografi. Att man fick arbeta med händerna, och lära sig den tekniken. Det var den enda skolan jag sökte mig till. Innan jag började på Kulturama hade jag inte fotograferat på många år och aldrig arbetat projektbaserat. Jag fick höra att man gick igenom alla grunder och att man fick utforska hur och vad som passar en själv.

Vad arbetar du på/ vem arbetar du för just nu?

Jag går andra året på Konstnärligt kandidatprogram i Fotografi, Akademin Valand i Göteborg. Under denna vårtermin är jag utbytesstudent i Finland, på Degree programme in Photography, Aalto University School of Arts, Design and Architecture.

Kan du beskriva ditt arbete?

Utgångspunkten i mitt pågående arbete tar avstamp i de medvetna och omedvetna maktutövningar människor utövar mot varandra. Jag undersöker upphävda gränser mellan lek och allvar, situationer där gränser testas och pressas och ibland går för långt. Där kan en kittlande ovetskap styra och i efterhand en stor skam infinna sig. Jag arbetar med fotografi och rörlig bild utifrån situationer som baseras på verkliga händelser blandat med drömmar och fantasier.

Vilka verktyg använder du i ditt arbete?

Jag arbetar med kamera och film och växlar vanligen mellan småbildsformat, mellanformat och super8-film. Utifrån åren på Kulturama förstod jag vilka metoder och tekniker som fungerade bäst för mig. Min arbetsprocess är experimenterande, där mina val av material från grunden har stor betydelse för slutresultatet. Råmaterialet arbetar jag oftast fram i det analoga labbet. Efter det tar processen olika vägar beroende på innebörden i bilden. Oftast scannar jag dem, och gör digitala printar/projektioner i slutändan. Samma sak när jag använder rörlig bild.

Mitt arbete sker intuitivt, i ett samspel mellan mig själv, tekniken och en händelse. Den dialogen fascinerar mig.

Nämn några saker du inte skulle kunna vara kreativ utan!

Att få arbeta med händerna. Ta på negativen, klippa dem, stoppa i negativfickor, få ut på papper för att sedan ”testa” dem för ögat. Utan att ha rört på något med händerna tappar jag intresset. Till exempel gör jag mina kollage helt för hand. Det hänger nog också samman med mina arbeten, utan att ha varit där och känslomässigt rört vid, finns där inget att hämta.

Vad är dina framtidsplaner?

Jag vill fortsätta befinna mig i ett sammanhang där jag kan samla erfarenheter. Jag skulle vilja gå en masterutbildning, var vet jag inte ännu. Jag vill också ge andra möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. Tillsammans med några vänner, samt min sambo Erik arbetar och utvecklar jag ett projekt där vi bjuder in konstnärer och musiker till residens i Dalarna.

Kort sagt vill jag skapa och vara i ett sammanhang där jag enskilt eller tillsammans med andra kan utveckla min konst.

Hur skulle du beskriva Kulturamas fotoskola?

Där fanns ett sammanhang för mig. Det var familjärt mellan lärarna och eleverna, och jag hittade både vänner och samarbetspartners för livet. Det var en väldigt öppen miljö. När jag började visste jag inte vad eller vart jag ville med mitt fotograferande. Jag fick testa allt, och det var OK om det inte blev bra direkt. Jag fick möjlighet att hitta min egen nisch.

Vad fick du ut mest av när du studerade på Kulturama?

Jag hittade vänner för livet och hamnade i en kontext där jag kände mig trygg samtidigt som utmanad. Rent tekniskt och praktiskt fick jag också ut mycket, jag lärde mig hur mycket som helst i labbet. Jag lärde mig att ge och ta kritik, och fick förståelse för vad innebörden av att jobba med konst och fotografi, och att presentera det man gör. Jag upplevde och upplever det frustrerande att arbeta med fotografi. Varje gång är som ett första möte, då något oförutsägbart kan hända. Men det är nog just frustrationen som har hjälpt mig att fortsätta.

Har du varit tillbaka på Kulturama sen du slutade?

Ja det har jag, för att träffa lärarna, vi har fortfarande mycket samarbete.

Vad för råd skulle du ge nya fotostudenter?

Testa allt, försök släpp resultatkraven. Utan att testa och utnyttja alla moment så går det inte att utröna var man själv passar in. Eller det handlar väl kanske inte om att passa in, utan snarare om att finna något som känns meningsfullt och driver en framåt. Sen kan man hålla fast vid det och lämna det andra åt sidan. Ta vara på resurserna som finns på Kulturama, för det finns hur mycket som helst. Man kan gå åt så många olika håll. Ta hjälp av varandra, testa tankar och idéer tillsammans.

Är ditt arbete speciellt influerat av någon/något?

Det jag först kom i kontakt med var den dokumentära genren, det var det som intresserade mig. Jag använder mig fortfarande mycket av det dokumentära språket som grund för mitt arbete. Gunvor Nelsonär också en stor förebild.