Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

"Angrip varje ny uppgift med lusten som bränsle!"

Frida Linnell har hållit på med sång och teater sedan barnsben och började sin professionella träning inom scenkonst efter gymnasiet. I dag går hon sitt andra år på musikalkandidaten på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg (också känt som Artisten) där hon kom in efter sina två år på Kulturamas förberedande musikalartistutbildning.

På vilket sätt hjälpte Kulturama dig att utvecklas?

Mina år på Kulturama var otroligt viktiga för mig och jag gjorde en stor utveckling som var nödvändig för att jag skulle nå dit jag är idag. Musikalutbildningen på Kulturama representerar mycket god träning i alla tre disciplinerna tack vare otroligt kompetenta och framför allt engagerade lärare. För mig var det dansen och teatern som lämnade störst intryck på mig vars verktyg och förhållningssätt jag använder lika flitigt också idag.

Jag kom till Kulturama med knivskarpa mål och där kunde jag verkligen forma min egna process under trygg handledning av alla fantastiska pedagoger jag träffade där. Det nätverket är personer jag fortfarande har nära kontakt med och som jag tror kommer finnas kvar under hela mitt yrkesliv. Johan Schildt, Lena Granath, Maggie Broman, Petronella Lindén, Mathias Lundqvist och Patrik Svedberg är bara ett urval av pedagoger på Kulturama som lägger hjärta och själ i sin undervisning.

På Kulturama finns alla möjligheter till framgång då i alla fall jag upplevde att jag blev utmanad på rätt sätt och dessutom tycker jag skolan visar goda fingervisningar till hur man jobbar hållbart i förhållande till hur branschen ser ut. Det var två underbara år på Kulturama och som dessutom gav min privilegiet att börja på en av Skandinaviens kanske mest eftertraktade musikalutbildningar.

Vad har du för framtidsplaner och framtidsvisioner?

Mina närmaste framtidsplaner är att gå ut på en intressant praktikperiod som förhoppningsvis kommer vara väldigt lärorik för mig. Efter examen hoppas jag kunna försörja mig på mitt konstnärskap. Eftersom jag ser mig själv som skådespelerska hoppas jag kunna få möjlighet att jobba både inom musikal och ren "talteater". Det ena behöver inte utesluta det andra. Mina drömmar handlar om att kontinuerligt få möjlighet att jobba och ses som en nytänkande och inspirerande skådespelerska som har mycket att tillföra till de svenska scenerna.

Vilka är dina bästa tips till de personer som vill kunna ta nästa steg som musikalartister?

Att vara musikalartist är ett hårt jobb som kräver ständigt underhåll. Ibland tänker jag att ens inställning nästan måste likna en elitidrottares. För att utvecklas inom musikal tror jag att en evig lust måste driva en till att orka och vilja öva, träna och repetera så mycket som behövs.

  • Att ha roligt och känna lust inför uttrycksformen är det viktigaste eftersom det är kärnan till allt. Forcera därför ingenting utan kontrollera alltid att du angriper varje ny uppgift med lust som bränsle, snarare än exempelvis bekräftelse. Upplever du inte lust, angrip på ett sådan sätt att du hittar just det - glöden och närvaron. Det klassiska t.ex; inför en audition - sjung inte den sång du tror att juryn vill höra utan snarare något du själv känner att du behärskar och som slår an något i dig. Kanske en karaktärsresa du älskar att uppleva eller sångtekniska val du njuter av att göra.
  • Sedan tror jag att det handlar om att utvidga ens palett av verktyg så mycket det går. Duktiga musikalartister brukar ofta beskrivas som kameleonter, några som har tillgång till många olika gestaltningsval, både vokalt, sceniskt och rörelsemässigt.
  • Det sista jag vill tipsa om är att påminna sig själv om att en musikalartist faktiskt ska underhålla tre ben (sång, skådespel och dans) medan exempelvis en dansare ska underhålla ett. Att känna egenupplevd kompetens när det gäller musikal kan därför ta längre tid än vad man kanske tror. Men som det gamla klassiska Kultis-uttrycket: "Lita på processen!" Och gör verkligen det. Processen är individuell och man vet aldrig när olika saker kommer lossna, men så länge man njuter av det kommer det så småningom ske.