Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Dans som ger självförtroende

Maria Granström är kursledare i orientalisk dans på Kulturama. Ur dansen har både ett brinnande intresse för orienten och ett stärkt självförtroende vuxit fram. Detta hoppas hon kunna dela med sina kursdeltagare. - "Jag vill att man ska se att det finns en rik och bred kultur!"

Hur och när började du dansa?

Jag började dansa flamenco när jag var elva år och skolan som jag började på (det var faktiskt Kulturama) hade en lärare som vi elever tyckte väldigt mycket om. När hon senare bytte skola flyttade alla efter och på den nya skolan fanns orientalisk dans. När jag sedan gick ut gymnasiet tänkte jag: ”Nu jädrar! Nu ska jag börja med det här!” och 2003 började jag dansa orientalisk dans på riktigt.

Till skillnad från flamencon så ser ju den orientaliska dansen mer glad ut med mycket färger och glitter. Det var nog det som jag tilltalades av när jag först började. Sen så har jag förstått långt senare att jag också påverkades väldigt mycket av gruppen. Det var så fin stämning och så mycket glädje. Ett otroligt härligt sammanhang att vara i.

Har du någon annan koppling till orienten?

Nej egentligen inte. Jag har varit i Iran och i Israel men inte i Egypten. I Israel var jag på en dansfestival så då hann jag inte se landet så mycket tyvärr. Men i Iran reste jag runt tillsammans med min lärare i persisk dans, som har sitt ursprung där. Man får ju tyvärr inte visa upp dans i Iran, det är förbjudet tillsammans med många andra konstformer.

Maria_Oriental.jpg

Foto: Leo Stolpe Törneman

Hur skulle du beskriva orientalisk dans?

Åh det är så jättesvårt att säga! Det finns så många olika stilar. Jag brukar säga att orientalisk dans är ett samlingsnamn för flera olika danser från mellanöstern och norra Afrika. Men skulle jag bryta ner det i huvudkategorier skulle det nog vara: persisk, turkisk, libanesisk , egyptisk och marockansk dans. När man talar om orientalisk dans så menar man oftast dansen som härstammar från Egypten.

Det som många tänker som orientalisk dans är den här två-delade dräkten, det är mycket glitter, man visar magen, ibland en stor slöja som man dansar med, och ibland små fingersymbaler som man spelar med. Och det är en stil som uppkom när dansen kom till västvärlden. För om man tänker på mellanöstern idag så tänker man inte på någon som visar magen.

Kan man säga att dansen exotifierades när den kom till väst?

Precis så! Och det är den som levt kvar. Om vi tänker tillbaka på Romantiken, då drömmen om orienten uppkom och alla dessa västerländska konstnärer som målade de klassiska haremsbilderna – de är bara bluff. Det var nämligen förbjudet för västerlänningar att besöka harem. Så västs bild av orienten har varit skev från början.

Det låter ändå som om du har ett starkt intresse för orienten?

Absolut! Det har förstås väckts ur mitt intresse för dansen. Jag tycker att det är så tråkigt att den vinklas på ett felaktigt sätt. Det är viktigt att känna till historien bakom. Många elever frågar till exempel ”Måste man visa magen när man dansar?”. Då brukar jag dra den här historien om att det faktiskt är något nytt som kom på 1880-talet. Då var det en stor utställning i USA där man visade upp exotiska saker, däribland orientalisk dans där en kvinna dansade iklädd den här typen av kläder – gissningsvis inspirerad av de här haremsbilderna jag talade om tidigare – som västerländska målare har målat utan att veta hur det faktiskt ser ut.

Maria_Oriental

Foto: Lars Uddén

Berätta lite om kursen!

Det är väldigt mycket fokus på att lära sig att hitta olika kroppsdelar. I orientalisk dans jobbar man väldigt mycket med att isolera olika kroppsdelar. Man kanske bara rör på axlarna, huvudet, höfterna eller bara magen. Vi försöker hitta de muskler som jobbar. Ett riktigt fullkroppspass! Man får en otrolig kroppskontroll och kroppskännedom! Det i sin tur bidrar till att kroppen blir starkare men också en känsla av vad kroppen faktiskt är kapabel till. Jag upplever att många blir väldigt stärkta av det.

Hur kom du i kontakt med Kulturama?

Bia Bergström, min lärare i orientalisk dans jobbade här och blev erbjuden flera kurser men kunde inte hålla i allihop. Då frågade hon om jag ville ta några av dem. Så jag har undervisat orientalisk dans sedan 2008. Sen så har jag ju gått här. Kulturama är en väldigt fin skola. Det är stort. Det är luftigt. Det är ingen liten källarlokal. Sen så är det häftigt att det finns ett sånt enormt utbud av kurser och utbildningar inom all konst.

Vad känner du att du vill inspirera till?

Dels vill jag väcka ett intresse för mellanöstern. Ge en bild som inte visas upp i media. De senaste åren har det varit helt förskräckligt vilken bild som har visats upp! Så var det inte när jag började.

Jag vill att man ska se att det finns en rik och bred kultur! Att danserna skiljer sig väldigt mycket från varandra. Att det inte bara är det här lättklädda och att det definitivt inte handlar om att visa upp någonting för mannen! Det är snarare kvinnor som dansar tillsammans, med varandra och för varandra. Och med det så vill jag att folk ska bli bekväma i sina egna kroppar och våga ta för sig mer! Det tycker jag att dansen har gett mig – att man vågar stå upp för det man tänker och tycker på ett annat sätt. Jag tror att det har att göra med att man blir så trygg i sin kropp.

Man får mer kontroll på kroppen och lär sig hitta bättre i sig själv. Man blir självsäker och för mig känner jag att det blir starkare och starkare. Det är precis det som jag vill inspirera till.