Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Linnea kombinerar dans och teater på estetiska programmets Skådespelar-profil

Linnea Sidén Rosberg går sista året på Kulturama Gymnasium, profil Skådespelare. I skolan har hon fått kombinera dans och teater och på så sätt har hon hittat sin väg framåt. Nu hoppas Linnea kunna uppfylla sin dröm om att jobba med rörelsebaserad scenkonst och bli mimskådespelare.

Berätta – hur såg din väg till Kulturama Gymnasium ut?

Jag kommer från Linköping och där fanns det varken dans eller teater på någon gymnasieskola. Så jag tittade runt vad som fanns i landet och i Stockholm. Jag valde Kulturama Gymnasium för att det var riksintag och för att skolan erbjöd ett större sammanhang med mer möjligheter än en mindre skola.

Innan jag sökte profil Skådespelare så höll jag bara på med dans och tyckte väldigt mycket om att stå på scen. Jag sökte till Musikal för att få både dans och teater, men även till profil Skådespelare och på audition kände jag bara ”shit – det här måste jag göra!”. Jag fastnade mycket för lärarna och för eleverna som gick teater. Idag förknippas jag mycket i min klass med det här att jag gärna vill knyta teatern till dansen.

Hur var det att flytta till Stockholm?

Det var många från min klass som flyttade samtidigt och vi fick en tajt sammanhållning. Jag har fått flytta runt en del, men det brukar lösa sig till slut och jag har faktiskt precis fått en egen lägenhet. Det är säkert olika, men för mig har det funkat jättebra att bo här själv och jag trivs väldigt bra.

Hur har du utvecklats på Kulturama?

Först och främst så har jag upptäckt den här sidan, av mig själv och av scenkonsten, att det finns ett forum för dansteater och möjligheterna att använda sig av rörelse.

Sedan detta att skolan har ett så otroligt öppet klimat där lärarna pushar oss att tänka utanför boxen. När vi jobbar sceniskt t ex så utmanar lärarna oss att inte tänka "tittskåp" utan frågar ”vad händer om du sätter publiken runt omkring istället?”. Vi kopplar också allt till samtiden och har mycket intressanta diskussioner på våra lektioner: ”vad är provocerande?”, ”hur ser det ut i samhället nu?”, ”vad av det kan vi använda oss av i vår konst?” osv. Det här ger oss en helt fri förmåga att jobba kreativt med vad vi vill. När vi får en uppgift får vi några konkreta saker att hålla oss till, vilket är skönt – t ex ett tema, tre förutsättningar – men sedan finns det inga gränser, utan du kan testa allting. Det här skulle jag säga utmärker pedagogiken på Kulturama – att du ska våga tänka fritt.

Mitt allmänna konstintresse har också verkligen fått blomma ut här. Jag gillar kultur, historia, film, föreställningar, musik, visuell konst – allt. Och skolan har gett mig så många nya möjligheter genom att jag får samarbeta med andra profiler som t ex Foto och Film.

Hur skulle du beskriva miljön på Kulturama?

Den skulle jag säga är fri, glad och positiv! Det är ett avslappnat klimat också, något jag slogs av tidigt i 1:an, med rektorn som syns i korridorerna och hejar på elever, det har jag inte varit med om innan.

Man träffar på lärare och elever från andra linjer, man hälsar, snackar och får bolla idéer. Många jobbar i olika samarbeten linjerna emellan och vill man det så får man naturligtvis jobba lite för det själv och ta initiativ. Men när man väl gör det så får man ju kontakter för livet med någon som går dans eller foto eller så. Det är mycket värt!

Berätta lite om de teoretiska ämnena på Kulturamas estetiska program?

Jag tycker att de funkar jättebra. Jag är speciellt imponerad av vår svenska undervisning. Vi går väldigt djupt ned i skrivande och jobbar grundligt med skrivandet utifrån det lästa, vilket är otroligt bra förberedelse för högskolan. Jag har utvecklats otroligt mycket och tycker t ex att jag nu har stenkoll på hur man refererar, källhänvisar, bygger upp och strukturerar en litteratur vetenskaplig text.

Sedan uppskattar jag mycket att alla våra teoretiska ämnen, till och med naturvetenskap, ofta kopplas till vår estetiska profil, vilket är jättekul. Om vi har litteratur i svenska så kanske vi jobbar med dramer osv. På det här sättet behålls verkligen intresset för det man gör.

Vad drömmer du om att göra i framtiden?

Jag har en väldigt tydlig dröm om vad jag vill göra – jag vill hålla på med mimskådespeleri. Redan i 1:an, när vi skulle göra en föreställning med eget material, en monolog, så funderade jag på vad jag kunde använda mig av. Då kom jag på att jag kunde använda mig av rörelse. Och nu i 3:an, när vi jobbade med regi, så upptäckte jag via mina lärare att det finns ett forum för det jag vill hålla på med – dansteater och mimskådespeleri.

Så till hösten ska jag söka en baskurs i mimskådespeleri på STDH och sedan hoppas jag kunna komma in på linjen för mimare nästa år. Min dröm är alltså att få utvecklas inom rörelsebaserad scenkonst!