Trollkarlarna bakom Kulturamas Musikalproduktioner

Mysteriet Edwin Drood är vårens största produktion hittills och hade totalt sex fysiska föreställningar på scen 1 mellan den 5 – 9 maj. Scenen är utsmyckad med en båge, som en port med sammetsridåer och på vänster sida, finns en liten hall som är dekorerad i sann sen 1800-tals stil, med diverse affischer som hänger på väggen och en gammal skrivmaskin. På andra sidan scenen finns en bar med en liveorkester.

– Vi är jätte tacksamma att vi får stå på scenen med tanke på hur det ser ut i världen och i kulturbranschen, säger Vanda Lakatos, som spelar Philippa Bax i musikalen Mysteriet Edwin Drood, tillsammans med kamraterna som går i andra och sista året på Kulturamas Musikalartistutbildning.

Gruppen har jobbat med musikalen i nästan nio månader. Det har främst inneburit repetition, karaktärsarbete, sånginstudering, koreografi men även dekor och kostymer som de studerande har skapat själva.

– Precis innan pandemin hade vi några föreställningar, till exempel ”Den långa flykten”, och då var det fullt i publiken och det är konstigt att tänka tillbaka på hur annorlunda det var, berättar Vanda.

I mars 2020 upphörde skolans samtliga produktioner och Kulturama stängdes ner i cirka sex veckor. Men sakta började Kulturama hitta nya forum där det blev möjligt att genomföra produktioner på ett säkert sätt, till exempel radioteater av musikal och streaming av olika uppträdanden.

Ljud och ljus

För Mysteriet Edwin Drood får det vara högst 8 personer i publiken. Ljussättaren Ris-Peter Larsson och ljuddesignern tillika läraren i musikproduktion och ljudteknik Tomas Caris Andersson tycker inte att restriktionerna har försämrat upplevelsen.

– Det märks inte på ensemblen, för de spelar som om det fanns 200 personer i publiken. Jag får rysningar när jag ser energin de lägger in! Det har varit ett tufft år men ändå står vi här med en fantastisk musikal som liknar en professionell produktion, berättar Ris-Peter Larsson som tidigare har jobbat som danslärare på Kulturamas kvällskurser men numera ansvarar för ljuset på alla scener.

-Jag måste se till att myggorna funkar som de ska och att det låter bra, att orkestern låter bra för åtta personer som sitter i publiken samt för inspelningen. Det är fantastiskt att få jobba och jag har aldrig känt mig sårbar med smittspridning eller haft problem med att hålla avstånd, säger Tomas Caris Andersson som har själv gått på Kulturamas musikproduktionslinje.

Intensiva korta perioder

Under ett normalår producerar Kulturama mellan 200–250 evenemang på Virkesvägen. Förra året blev det cirka 100 föreställningar och det var mest lunchkonserterna som ställdes in, till följd av pandemin.

Tomas och Ris-Peter får uppleva skapelseprocessen av olika produktioner under intensiva korta perioder där mycket ska plockas fram för nya projekt. Scen 1 är Kulturamas största scen och används även som gympasal. Därför ska allting plockas bort och förberedas för idrott när det är dags.

– Vi jobbar med musiker, med musikalartister, med dansare, opera, teater, ja allt som kan sättas upp på en scen ska vi kunna göra. Vi jobbar med sex till sju föreställningar under två veckor, sen hoppar vi på nästa projekt. Vi river allt det här, så börjar vi om igen och det är ju utmattande men samtidigt väldigt roligt! Jag jobbar mycket ute i branschen också på olika teatrar där man kanske jobbar med samma föreställning i ett helt år. Efter en månad så kan man tappa suget med att jobba med samma föreställning. Det blir aldrig så på Kulturama, förklarar Tomas.

Ljud- och Ljusplatserna ligger traditionsenligt högst upp i publiken, med ett litet bås bakom dem. Här ska Ris-Peter och Tomas styra upp och bland annat kontrollera 150 lampor i taket och ett fyrtiotal lampor nere på scenen, samt se till att 25 artister hörs och syns på scenen.

– Kulturama är en fantastisk skola att arbeta på. här finns en gemensam driv i viljan att skapa både från elever, lärare, ledning och service, alltså tekniker, att alla drar åt samma håll och mot samma mål, säger Ris-Peter.

– Jag har jobbat på många teatrar och andra skolor, men det är här jag har mitt hem, avslutar Tomas.